/There was a time when you let me know what's really going on below, but now you never show that to me, do you?

Ensamma kvällar som håller mig kvar på rummet trots att det enda jag behöver är en varm famn att gråta hos. Trots att jag bara behöver ha någon vid min sida ber jag ingen att komma och ingen åker av sig själv. Dricker litervis med vatten och är för slut för att gå till middagsbordet. Känns som jag slösar bort all vaken tid på att läsa och lyssna på musik och drömma mig bort. I dream my days away.
Lyssnar på musik och gråter över relationer som fallit i bitar, eller sådant jag hoppats på men som nu visat sig inte fungera. Blir nog lite för dramatisk när jag bara har mig själv att förlita mig på. Bara mina egna tårdränkta kinder att möta i spegeln.
Tar mig inte iväg till skolan för som jag skrev i juli/augusti när mitt krossade & förälskade tonårshjärta gjorde så fasanfullt ont; att egentligen vill jag nog bara skapa någon slags distans till allt, så livet inte behövs kännas så jävla diffust hela tiden.

Behöver bara varma sommarnätter, marlboro-cigg och det självförtroendet jag hade i juni när jag vågade vara mig själv. Eller det jag egentligen behöver är någon som håller min hand i vimlet och som kan prata med mig om nätterna (det räcker med att bara få höra någon annans andetag än mina egna).
Finns det någon sådan person? Efterlyser dig i så fall.
Jeff Buckley – Hallelujah
Poison – Every Rose Has Its Thorn

Kommentarer
Postat av: efterlyst.

I'm here for you, every fucking second. I'm going to be there for you now.. I promise.



I love you more than anything.

2012-05-07 | 19:50:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Värd att minnas?

E-postadress: (bara jag ser)

Blogg/hemsida:

Kommentar:

Trackback